Ingen har väl undgått att Sverige med Thomas Bodström i spetsen driver ett förslag i EU som skall mynna ut i gemensamma regler för lagring av data om telefon- och Internettrafik. Syftet är att trafikuppgifter ska bevaras av Internet-, telefoni-, tjänste- och nätleverantörer under en viss tid för att kunna användas vid brottsbekämpning.
Dessvärre är förslaget ännu så pass otydligt att man inte kan avgöra vad som egentligen menas med de olika avgränsningarna. Förtydliganden som nämnts under resans gång är att man med Internettrafik endast avser e-post, men man nämner samtidigt IP-telefoni inom ramen för telefoni. Parallellt finns det skrivningar som nämner Internet i generella ordalag och i ursprungsdokumentet radas alla tänkbara protokoll upp. På en punkt är man dock tydlig, man har inte för avsikt att lagra innehållet utan endast trafikuppgifter. Var gränserna i realiteten kommer att dras är synnerligen grumligt.
Helt klart är att hela resonemanget sker på en nivå som kan bli svår att översätta i praktiken. Diskussionen i EU””s RIF-råd (justice and home affairs) handlar inte så mycket om realisering av förslaget utan snarare hur man skall kunna övertyga parlamentet att detta är ett bra förslag. Tack och lov har det aktuella utskottet (LIBE) sågat förslaget. Mötet i RIF-rådet i den 1-2 december verkar dessvärre inte ha hörsammat utskottets betänkande om att dra tillbaka förslaget utan ställer sin förhoppning till en omröstning i parlamentet den 13 december.
Det finns en tydlig trend som förslaget inte tagit hänsyn till och det är att trafikmönstren ändras. Vi går från att kommunicera med eller via centrala punkter till att kommunicera sinsemellan. Vi går från att kommunicera i klartext till att kommunicera i krypterad form. Vi går från förbindelseorienterade protokoll till förbindelselösa protokoll.
Den som har onda avsikter, eller bara vill skydda sin integritet, kommer givetvis att ändra sitt trafikmönster i snabbare takt för att minska risken att bli röjd. För att trafikuppgifterna skall ha något värde förutsätts givetvis att man kan härleda uppgifterna till en dator, allra helst en individ. Detta är inte någon skillnad mot idag när data inhämtas i samband med en utredning. En tydlig trend som kan konstateras är att det är allt svårare att göra denna härledning. Jag behöver knappast redogöra för hur enkelt det är att dölja sin identitet på Internet.
Jag är stark förespråkare för att använda alla till buds stående medel för att stävja brott. Tyvärr har det målats upp en bild av att detta förslag kommer att vara ett avgörande medel i kampen mot den grova brottsbekämpningen. Mer sannolikt är det att de trafikuppgifter som lagras i enlighet med förslaget med tiden kommer att vara värdelöst för den grova brottsligheten men det kanske kan leda till att ett eller annat pojkstreck kan avslöjas vilket knappast var ursprungstanken med förslaget.
© 2005 Thomas Nilsson, Certezza AB
Thomas Nilsson
